1996 – årskrönika
År 2 000.
Känn på den.
Det är bara tre år och några futtiga dagar kvar nu.
Men innan vi ramlar iväg allt för långt i förväg kan vi ju börja med 1996.
Vad hände under året som gick?
Det ska vi gå igenom nu.
Jaha… ni vet redan det.
Hmmm… då vi vänder på rubbet.
Vad hände i n t e under -96?
Vi börjar med att kika lite på länet, sedan kan vi flumma ut i resten av landet och världen.
Vi fick inte se en enda stor rockkonsert i Kupolen. I år heller.
Dalarock gick inte plus. I år heller.
Som omväxling la Apopocalyps inte ned verksamheten.
Inte heller Svenne Rubins.
Falu Folkmusik Festival lyssnade inte på ortsbefolkningen. Och gick inte runt.
Anders Ljungs Space Age Baby Jane kom inte med någon fullängds CD. Egentligen borde detta inte vara med, för de har nästan gjort det, den skulle ha varit ute först i augusti, sedan september och som sista bud kom oktober. Men den ska komma nästa år. Igen.
Ulf Elgemyr drev ingen sätt-stopp-för-kampanj mot Totos konsert i Lugnet. Konstigt, något med bandet borde ha kunnat reta honom, de spelar ju amerikansk västkustrock. Och sådan är ju skadlig om något.
Gävle-Dala satsade inte på ny, problemfri teknik.
NRJ satsade inte på programledare som inte låter amfetamin-tokiga.
Megapol satsade inte alls på programledare.
Och länet ja… det fick inte längre kallas Kopparbergs Län så lite friskt byter någon ut skyltarna i dagarna. Dalarnas Län, fint värre. Så först nu kan alla säga att de åker till Dalarna på midsommar. Det har inte varit helt korrekt att säga så tidigare.
Mona Sahlin visade inte hur man är en snäll och genomärlig politiker.
Mona var inte ensam om den showen.
Göran Persson talade inte sanning. I år heller.
Henrik Schyffert intog inte en ödmjuk attityd. I år heller.
Erik Haag var inte stöddig en enda gång.
Scorpions gav inte fan i att göra en ny skiva.
Tomas Ledin kunde inte heller hålla rösten i styr.
Drängarna var inte bra på något sätt, enligt alla.
Fugees var inte dåliga enligt någon.
Politiker och chefer i största allmänhet lärde sig inte hur porrklubbar ser ut på insidan.
Just D valde att inte turnéra.
Eagles turnérade, men det blev som alla trott – inte bra.
Och popskribenterna slutade inte göra års-listor:
Årets svenska album: ”Welcome to the infant freebase”, Soundtrack of Our Lives.
Årets utländska album: ”It was written”, NAS
Årets svenska låt: ”Lovefool”, Cardigans.
Årets utländska låt: ”Trash”, Suede.
Årets svenska band: Cardigans.
Årets utländska band: Marilyn Manson.
Årets återkomst: Gyllene Tider.
Årets Gyllene Tider: Jumper.
Årets kunde-vi-varit-utan: TV 3 och Eagles Sverige-besök.
Årets popvideo: ”Beautiful people”, Marilyn Manson.
Årets svenska TV-program: ”Percy Tårar”.
Årets utländska TV-program: X-Files (igen).
Årets svenska film: ”Jägarna”
Årets utländska film: Fuji.
Årets bok ”fast-frågar-ni-oss-kulturproffs-är-det-egentligen-inte- litteratur”: ”Lindas Samlade”, Linda Norrman Skugge.
Årets programledare: Catarina Eriksson, ZTV:s ”Abra Had Abra”.
Årets grej: UFO:n och utomjordingar.
Årets larv: Musikjounalisternas ”krig” mot kulturetablissemanget.
Årets utflyttade mas: Jonas Leksell i Knesset-panelen.
Årets inflyttade mas: Fredrik ”I år ska det hända grejer i Arenan” Larsson, VD Kupolen.
Årets utflyttade kulla: Nina Neuman, Bazooka.
Årets bortförklaringsfras: ”Det var ju bara en kexchoklad”, Mona Sahlin.
Årets nya klyscha: ”Jag visste inte att det var en porrklubb”, en drös politiskt engagerade herrar.
Årets uttalande: ”I hate people”, Pete Steele i Type O Negative.
Årets (enda?) mamma: Madonna.
Årets pappa: Symbol Prinsen.
Årets giftemål, skilsmässa och återförening: Pam Andersson och Tommy Lee.
Årets mest överskattade: Kiss återförening.
Årets snubbe: Andres Lokko.
Årets brud: Alanis Morissette.
Årets Guds-gåva-till-krograggarna: Hooch.
Årets mest överflödiga lista: Den här?
Fler krönikor
Årets bästa intervjuCarl Viktor är född!
Hallå, är det Arbetsförmedlingen?
Skrivkramp